Bettan, vad dolde vi för dig,

Bettan, vad dolde vi för dig, det skulle du bara veta Bakom våra snabba steg och våra skratt som lät så säkra Vi bar på hemligheter som vi trodde var så små men som hjärtat slog lite hårdare av ändå Vi liftade genom sommarkvällar med tummen höjd och mod i bröst sa att vi tog bussen fast sanningen var lös Vi litade på främlingar för världen kändes snäll och vi tänkte aldrig på vad som kunde hänt den kväll På discon stod vi längst fram i blinkande neonljus musiken tog över allt annat blev diffust Vi kollade aldrig nödutgångar visste knappt var de fanns vi var unga, odödliga i varje dans Och i plastmuggar bakom hörn smygdrack vi lite grann sa att det bara var läsk och log som bara barn kan Vi ville prova gränser känna att vi levde nu sånt som aldrig syntes när vi kom hem till dig i sju Som vuxna ler åt Mona Lisa ler vi nu åt det vi var Så många hemligheter som tiden tog och bar Vi trodde vi var försiktiga fast vi inte visste hur och ändå gick vi vidare lite klokare, lite mer dur Så Bettan, allt vi dolde var inte trots, bara mod och en längtan att få testa livet i tonårens flod Om du visste allt i dag skulle du kanske le igen för det gick ju ändå bra med oss två — till slut, sen.