Vi vandrar alla under samma himmel blå,

Vi vandrar alla under samma himmel blå, I evig jakt, försöker att förstå. Någon är tyst, en annan skriker ut, Men godheten finns kvar där, inuti till slut. Staden är vaken, lyktorna som glöd, Vägen till sig själv är ofta lång och spröd. Men om ditt hjärta slår, en rytm så klar – Det klagar inte, det brinner för det som är kvar! Vänta inte på att nån ska rädda dig, Vänta inte på att turen visar sig. Alla som lever i vår stora värld, Har rätt till lycka på sin egen färd. Om ingen gav den — ta den och bygg upp, Gör dig själv lycklig, min vän, ge aldrig upp! Låt dem säga: "inte nu", "vänta än", Men livet händer här och nu igen. Ett ljus tänds i oss alla, en glimt så sann – Om du bara vågar tro att du kan! Det var inte lätt — ja, sånt kan ju ske, Livet kan knäcka oss, få oss att se. Någon har snubblat, någon har svalnat av, Men glöm inte bort vem du är, de kraven du gav. Inte perfekta — bara levande och här, Med sår i hjärtat, men ändå oss så kär. Världen blir varmare, dubbelt så god, Om du finner frid i ditt eget blod. Göm inte drömmen bakom andras rygg, Lyckan börjar när du blir sann och trygg... Och om natten plötsligt blir lång och svår – Bli till en miljon ljus där du går! Tacka Skaparen för varje andetag du tar, För kraften på vägen, för att du finns kvar. Hur många svåra mil du än har gått — Lyckan börjar med att du "faktiskt förmått"! ( Även när snöstormen viner så snål, Kan du öppna dörren och nå ditt mål. Ett ljus tänds i oss alla, en glimt så sann – Våga tro på dig själv nu, du kan!